I dag när europasamarbetet gnisslar en aning passar det bra att läsa Stefan Zweigs memoarbok. Han hade säkerligen älskat ett Europa utan gränser, en union så sammanflätad att krig blivit otänkbart. Stefan Zweig föddes 1881 i Wien och tog sitt liv i Brasilien 1941 – långt innan tanken på ett enat Europa tagit fast form.
Zweig var en gång en av Europas mest lästa författare, idag så gott som bortglömd. Han var enormt framgångsrik och en sann internationalist med ett vittomfattande kontaktnät. En stor del av dåtidens kulturelit var hans nära vänner. När Hitler kom till makten förlorade han allt. Hans böcker brändes på bål och själv fick han tillbringa de sista åren av sitt liv som statslös flykting i England och Sydamerika.
Stefan Zweig: ”Världen av igår: en europés minnen”
Ersatz, pocket, 2013, 478 s.
ISBN: 9789187219382
Kontrasterna mellan livet i Wien, dåtidens kulturella huvudstad i Europa, i slutet av 1800-talet fram till 1914 – La belle epoque – och första världskrigets katastrof är hissnande. Valuta, räntor, ämbetskarriärer och familjebudget var stabila och förutsägbara under den förra perioden. Kriget förändrade allt. Kejsardömet liksom det Österrikiska imperiet bröt samman, inflationen gjorde allt sparande ens från en dag till nästa omöjligt, välstånd avlöstes av armod. Lika halsbrytande var kontrasten mellan de katastrofala politiska skeendena som följde på kriget och de lysande vetenskapliga, tekniska och intellektuella framstegen.
Zweig skildrar sin uppväxt i det trygga och stabila Österrikiska kejsardömet inte utan nostalgi med fokus på det bländande kulturlivet, men också med kritisk blick mot bland annat den tråkiga skolan och tidens dubbelmoral. Det blomstrande kulturlivet blir hans livsluft redan under gymnasietiden.
Jag började läsa boken främst av intresse för perioden före första världskriget. Hur denna lysande period kunde sluta i ett världskrig är obegripligt såväl för mig som för Stefan Zweig. Det finns naturligtvis förklaringar som människornas okritiska aningslöshet, tidens romantiska ideal osv. Men ändå!? Resten av boken är en minst lika läsvärd ögonvittnesskildring av en tid som visserligen blivit historia, men ändå är ständigt aktuell.
Mellankrigstiden var dock en i det stora hela lycklig tid för Zweig, den tid då han skördade sina största framgångar. Den goda perioden slutar i och med att han skrev librettot till Richard Strauss opera Die Schweigsame Frau 1933-34. Naziregimen kom i bryderi om att en världskänd tysk kompositör anlitat en judisk librettist. Skulle man godkänna eller förbjuda. Ärendet gick ända till Hitler själv och det slutade med en kompromiss. Man hade premiär och ytterligare en föreställning med Zweigs namn utsatt, därefter förbjöds verket sedan Gestapo avslöjat att Strauss hade beställt ytterligare ett libretto av Zweig. Richard Strauss avgick därefter som ordförande i Reichsmusikkammer.
Zweig reste till England 1934, men återvände till Wien några gånger under 1930-talet trots ökad oro och trakasserier. Vid den tyska inmarschen i Österrike 1938 befann han sig I England. Hans hem i Salzburg med bland annat en stor samling av memorabilia av berömda författare, kompositörer och konstnärer gick förlorad.
Boken innehåller många personporträtt i miniatyr av de berömdheter han umgicks med, Rainer Maria Rilke, Romain Rolland, Auguste Rodin, James Ensor, Sigmund Freud, Walther Ratenau, Richard Strauss och många andra.
Andra bloggar om böcker, Stefan Zweig, Världen av igår, Europa, kulturliv, Wien, Österrike, historia, La belle epoque