Volker Schlöndorffs film handlar om den svenske diplomaten Raoul Nordling (1882-1962) som enligt filmen lyckas övertala den tyske kommendanten i Paris General Dietrich von Choltitz (1894-1966), att inte förstöra Paris enligt Hitlers order. Von Choltitz har tillträtt sin tjänst i Paris i augusti 1944 just för det ändamålet.
Niels Arestrup som von Choltitz och André Dussollier som Nordling
Till stor del är det ett kammarspel som försiggår i Generalens kontor på Hotel Meurice, men ypperligt skådespeleri och hög spänningsfaktor. Framför allt är det ett intrikat moraliskt dilemma där von Choltitz valsituation ställs på sin spets på flera plan – bryter han Hitlers order kommer hans familj att mördas (Sippenhaft). Scenografin är bra utan sedvanliga överdrifter åt något håll som annars är vanligt i andra världskrigsfilmer. Några inklippta journalfilmer förstärker stämningen.
Filmen kom lägligt eftersom jag just nu håller på att läsa Anthony Beevor och Artemis Cooper: ”Paris efter befrielsen 1944-1949”. Raoul Nordling nämns i boken bara i en kort mening på sidan 52: “Den svenska generalkonsuln Raoul Nordling fick till stånd ett eldupphör med general von Choltitz, den tyske stadskommendanten i Storparis”. Att Nordling skulle ha någon inverkan på Choltitz beslut att trotsa Hitlers order att förstöra Paris nämns inte i boken. På sid 57 står bara att “Choltitz hade ingen lust att verkställa den ordern och vann därmed invånarnas eviga tacksamhet…”
 General Dietrich von Choltitz |
 Generalkonsul Raoul Nordling |
Jag blir lite nyfiken på verklighetsbakgrunden till historien. Hur stor var egentligen Nordlings påverkan på Choltitz beslut? En källa är uppenbarligen Nordlings biografi med samma titel som filmen. Boken ska först ha dikterats eller berättats av Nordling för pariskorrespondenten Victor Vinde runt 1945, den kom dock inte att publiceras förrän, 2002 på franska ”Sauver Paris. Memoires du consul de Suède (1905-1944)” och på svenska 2004. Någon klar bild i just övertalningsfrågan framgår väl inte av boken men visst förhandlade Nordling med Choltitz, bl a om frisläppande av en stor mängd fångar som riskerade att avrättas eller deporteras.
Nordling fick flera höga utmärkelser i Frankrike för sina olika insatser under kriget. Vid Square Raoul Nordling i 11:e arrondissementet Paris finns uppsatt en plakett tillägnad Nordling.
Men varför nämns Nordling så knapphändigt i historisk litteratur och varför har ha fått en så undanskymd roll i Sverige? Kanske berodde det på hans självständiga handlande som kan ha trampat överordnade på tårna? I Nordlings biografi (s 160) uppges att han under ett besök i Sverige vintern 1945 blivit uppkallad till UD och i stället för den erkänsla han förväntat sig för att ha räddat tusentals människors liv vid frisläppande av fångar fick en utskällning för att ha handlat på eget bevåg och riskerat att ifrågasätta Sveriges neutralitet. Eller berodde det på inflytande av Franska kommunister som vid befrielsen av Paris betraktade varje form av kontakt med tyskar som förräderi, även sådant som skonade människors liv.
Recension av filmen i SvD
Understreckare i SvD 2014-09-18 av Johannes Heumann: ”Ny fransk skjuts åt svensk hjältesaga”
Understreckare i SvD 2003-03-24 av Erik Pierre: “Svensken som fick tyskarna att skona Paris
Andra bloggar om film, Volker Schlöndorff, Mannen som räddade Paris, Raoul Nordling